Mayday! Mayday! Mayday!

Denna veckan har vi tränat på emergencies i simmen, allt från att ett plan vill ha prioritet för att de har ett bråkigt fyllo ombord, att planet har communication failure, till att en motor har stannat. I vissa situationer blir det inte så mycket mer att göra, såvida det inte är ett allvarligare fel då vi måste vektorera om all annan trafik. Det kommer bli mer att göra i tornet om det sker en emergency.


Dash 8 Q400 som nödlandar i Aalborg, landstället vek sig. Ingen skadad.

Om ett plan meddelar Mayday, så får tornflygledarna ofta ett helvete. Det första som händer är att lokalbladet, aftonbladet och expressen ringer upp till tornet och vill fråga vad det är som har hänt. Ehhh, som om inte flygledaren har annat att göra än att bli intervjuad? Undrar hur de tänker där... Sedan ringer de personer som man faktiskt behöver prata med. Sedan ska man kontakta sjukvårdspersonal och brandkår om det behövs. Fast har man ett Mayday så kommer brandkåren oavsett, men man måste ändå hålla en konversation med dem om hur läget utvecklas. Under tiden som telefonen glöder ska man försöka få undan annan trafik från banan och området runt om, och se till att underlätta så mycket som möjligt för planet i nöd.


Boeing 777 som nödlandat på Heathrow. Bara ett par som fick lättare skador. Duktigt crew :)

Ofta är det så att piloter drar sig för att meddela nödläge, för så fort de har sagt Mayday på frekvensen så kommer det i tidningarna och sån publicitet vill inte bolagen ha. Såklart. Det händer då att de på omvägar försöker förklara vad som är fel, så att flygledarna till slut får fråga "Do you want to declare an emergency?". Det är alltid lättare att svara "yes" på en fråga än att behöva ropa ut det själv. Egentligen borde de väl kanske meddela nödläge lite oftare än de gör, men det är ju som det är med publiciteten, tyvärr.

Kommentarer

Klotterplank:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg/hemsida:

Nu är jag nyfiken, så:

Trackback
RSS 2.0